Grön omställing
-samskapande visar vägen

Det sätts ambitiösa mål för en hållbar och grön omställning både på internationell och nationell nivå. Länder, regioner och områden fokuserar på att framtiden skall vara fossilfri, CO₂ neutral med tillgång till förnyelsebar energi. Men hur kommer man från ambitiösa målsättningar till lokala åtgärder och konkreta lösningar som kan märkas, mätas och göra skillnad i vardagen? Här har kommunerna en viktig roll att spela. Tekniken finns ofta redan men hur ska vi få medborgare att använda den? När vardagserfarenheter från medborgare blandas med lokalkännedom från kommunerna och tekniska kunskaper från yrkesverksamma så skapas och genomförs hållbara lösningar som tillsammans bidrar till en hållbar utveckling. Det finns mycket att vinna genom att få medborgarna med på banan och låta dem visa vägen.

Men hur ska man som kommun göra det? På denna hemsida beskrivs en metod för hur man kan samskapa om en grön omställning. Det presenteras också praktiska erfarenheter eftersom metoden har testats i fyra olika pilotfall. Metoden beskriver hur man som kommun kan arbeta samskapande för att få igång den gröna omställningen. Metoden har utvecklats i ett dansk-svenskt samarbete med stöd från EU. Läs mer om detta under Bakgrund

Metoden är utvecklad med stöd från EU (EU Interreg ØKS). Under tre år (2016–18) har sex partners från Danmark och Sverige arbetat med att utveckla och testa en metod för grön omställning. Metoden har testats i fyra pilotfall som alla handlar om grön omställning och skall bidra till en ökad efterfrågan på förnyelsebar energi. Teman för de fyra pilotfallen är: Grön transport, utfasning av oljepannor, solenergi och smarta mätare i privatbostäder. Projektet heter Samskapande Grön Omställning och har en budget på 1,8 miljoner Euro. Projektets resultat är metoden som finns på denna hemsida.

Det centrala och gemensamma för de fyra pilotfallen är att det är medborgarna själva som fattar beslut om att ändra sitt beteende eller investera i nya gröna lösningar (t.ex. elbil, värmepump, solfångare eller att sänka värmen). Det har därför varit avgörande att medborgarna har medverkat under hela processen för att definiera, utveckla och anpassa genomförda insatser. Det har resulterat i nya arbetsmetoder, nya insikter och helt ny kunskap. Det har framför allt medfört att gröna lösningar som alla bidrar till en grön omställning har genomförts. Det har även skapats en metod som kan användas av andra för att samskapa om en grön omställning.

Partners i projektet:

Kommuner med pilotfall:

Läs mer om de olika partnerna och deras bidrag till projektet under Partnerskab

Samskapande är ett begrepp som har fått stor uppmärksamhet i den offentliga sektorn de senaste åren. Många kommuner har tagit till sig konceptet och metoden på olika sätt med varierande definitioner.

Definitionen för samskapande som detta projektet arbetat utifrån är följande;

”Kommunala och privata aktörers gemensamma ansträngningar för att hitta lösningar på gemensamma utmaningar genom konstruktivt utbyte och användning av erfarenheter, resurser, kompetenser och idéer”

I motsats till att medborgaren bara är en mottagare eller konsument av en offentlig service så är de i en samskapande process medskapare av den. På det sättet utvecklas och levereras en service/tjänst av bättre kvalitet som medborgarna sedan väljer och använder. När det samskapas omdefinieras de klassiska rollerna mellan myndighet och medborgare. Ramarna, processen och resultatet kommer också att skilja sig från hur det brukar vara i det klassiska samarbetet mellan myndighet och medborgare.

En stor fråga är om medskapande bara är ett nytt ord för medborgarnas medverkan. Svaret är nej. Skillnaden ligger i att medborgarna inte bara ger input, hörs och kommer med idéer när det samskapas. Medborgarna är med från början med att definiera problemet och de är på samma nivå som kommunen. Medborgarna är med andra ord med i arbetslaget när tjänsten/servicen utvecklas, genomförs och startas upp. Alla bidrar med kunskap och resurser och tillsammans skapas lösningar som möter både medborgarnas och kommunernas ambitioner och mål.

Ph. D. och docent Jens Ulrich ger en bra introduktion till begreppet samskapande och vilka typer av samskapande man kan arbeta med. Se mer här: Samskabelse_en_typologi

Metode

Metoden är uppbyggd i tre delar; Principer, Process och Praktiska verktyg.

Principer är den grundläggande inställningen och tillvägagångssättet som alla aktörer i processen ska arbeta utifrån. Detta gäller både kommunen, medborgarna och andra aktörer, det ska vara principerna som samlar arbetsgruppen. Principerna kan ses som plattformen som alla ska stå på under hela processen och den inställning man ska ha när man arbetar samskapande. Det är viktigt att tydliggöra principerna för alla som ska hjälpa till att lösa uppgiften.

Processen beskriver hur man konkret startar med att arbeta samskapande. Processen är uppdelad i fem steg. Man börjar i steg ett och slutar i steg fem. Eftersom arbetet är samskapande och aktörer kommer att bidra med ny kunskap, nya behov och nya möjligheter under hela processen så kommer det ofta uppstå behov för att gå tillbaka lite i processen för att undersöka ett nytt ämne mer för att sen arbeta vidare igen. Det kan finnas behov för att på nytt ha en dialog om mål, ramar och roller i respektive steg. Detta illustreras som små ”loops” i mitten av processen (steg två, tre och fyra).

Praktiska verktyg är en samling av tvärgående erfarenheter som alla fyra samarbetspartners har använt i praktiken under arbetet med pilotfallen. Det finns också verktyg som exempelvis kan användas för att reflektera över vilken typ av samskapande man vill genomföra, var medborgarna är i sin beslutsprocess, hur man kan möta medborgarna i olika involveringsaktiviteter etc.

Principer

Öppenhet handlar om att alla deltagare ska vara öppna för ny kunskap och nya sätt att se den gemensamma utmaningen med. Det ska skapas en öppen dialog om olika motiv för deltagande. Ingen aktör eller kunskap ska uteslutas men om man deltar i arbetsgruppen ska man ha en gemensam utmaning och mål.

Involvering: Var öppen, ärlig och nyfiken när ämnet undersöks. Kunskap ska samlas in från aktörerna och inte från vad den kommunala medarbetaren tror eller antar att hen vet om aktörerna. Det är avgörande att skapa en tillit hos de aktörer som involveras för att uppnå en god och ärlig dialog. Det ger användbar kunskap en kunskap som inte går att få om man bara agerar utifrån en myndighetsroll genom lagar och regler.

Olika motiv: Skapa en öppen dialog mellan alla deltagarna där olika värderingar och motiv tydliggörs. Det är viktigt att man öppet och ärligt kan prata om de olika värderingarna och motiven och att det inte förväntas att alla aktörer skall ha samma motiv. Dock ska gruppen tillsammans se på helheten och fokusera på den gemensamma utmaningen och det gemensamma målet

Ingen uteslutning: Öppenhet handlar också om att ingen aktör ska uteslutas. Motståndare till projektet kan också ofta bidra med användbar kunskap och ingå som kunskapspersoner. Dock kan de inte ingå i projektgruppen om de inte har samma gemensamma utmaning och mål som alla andra.

Ny kunskap: Öppenhet handlar också om att man genom hela processen måste vara flexibel och öppen för ny kunskap. Till exempel kan det en bit in i processen komma nya aktörer in på banan som kan bidra med ny kunskap och resurser och därmed driva projektet i nya riktningar. Det kan också uppstå nya politiska beslut eller möjligheter (t.ex. bidrag) som medför att nya aktörer behöver involveras. Det är viktigt att hålla sig uppdaterad om detta genom hela processen.

Samskapande är en läroprocess där kunskap eftersöks och delas. Olika aktörer bidrar med olika kunskap. Prata i projektgruppen om vilken kunskap som saknas och sök efter den. Ha inte som kommun svaret på allt, hitta svaren tillsammans med projektdeltagarna och aktörerna.

Dela kunskap: Kunskap ska delas och det ska skapas ett gemensamt lärande. Olika aktörer bidrar med olika kunskap. Undvik att endast kommunen blir kunskapsbank och dela den kunskap som samlas ihop med alla aktörer. Låt aktörerna peka på ny kunskap som behöver ingå i projektgruppen.

Testa kunskap: Testa den kunskap som tidigare samlats in. Om det till exempel har samlats in kunskap från intervjuer med fokusgrupper så använd den kunskapen för att få ny kunskap. Till exempel kan man säga ”Vi upplever att många tycker att det är svårt att hitta vilka alternativa energikällor som finns gäller det också hos er?” Även om många aktörer har sagt samma sak så kan verkligheten och sammanhanget se annorlunda ut hos andra aktörer. Var öppen för detta under hela processen.

Sök kunskap: Definiera den kunskap som saknas och leta efter den. Det kan vara svårt att se och veta vilken kunskap som saknas. Genom att prata om det i projektgruppen och våga berätta om vad man är osäker på kan det definieras kunskap och aktörer som saknas.

Ha inte svar på allt: Det kan lätt förväntas från andra aktörer att kommunen agerar som en klassisk myndighet där lagar och regler kommuniceras och säkras. Det är viktigt att kommunen vågar vara ”ovetande” och att det gemensamma lärandet görs tillsammans.

Genom hela den samskapande processen är det avgörande att kontinuerligt ha en positiv dialog med aktörerna och projektdeltagarna om, vilken roll kommunen och andra aktörer spelar, vilka ramar som gäller för uppgiften, vilka förväntningar som existerar och vem som har beslutsrätt.

Roller: Speciellt i starten av processen är det avgörande att prata om, vilken roll kommunen har och vilka roller olika aktörer har. Det kan vara avgörande för rollerna, vem det är som har definierat projektidén/utmaningarna. Rollerna kan växla under processen, kanske startar projektet och styrandet hos kommunen, men det till exempel kanske en önskan om, att aktörer övertar styrandet senare i processen. Det är viktigt att prata om detta i starten. Det ska kontinuerligt pratas om, vem som kan besluta om vad, vem som planerar, utför och följer upp arbetsuppgifter. En del aktörer kan vara intresserade av att endast delta i delar av processen, vilket är bra om man är tydlig med det.

Ramar: Ramarna för projektet behandlar det rådrum som deltagarna kan handla innanför. Det kan vara ramar som är uppsatta av politiker, medborgare, näringslivet eller andra som har förväntningar av projektets utveckling och resultat. Det kan också vara lagar eller ekonomi som påverkar ramarna. I projektgruppen måste man diskutera om det är möjligt att arbeta med helt nya idéer, eller om ramarna är väldigt fasta och inte tillåter att man tar projektet i en ny eller annan riktning. Det är möjligt att ramarna ändrar sig under projektet, men det är viktigt att alla deltagare alltid är medvetna om ramarna. Det ska kontinuerligt utvärderas vem det är som kan lägga till samt ändra ramarna.

Förväntningar: Det ska diskuteras vad deltagarna i processen förväntar sig av projektet. Förväntningarna ska kontinuerligt stämmas av med alla. Deltagarna kan ha olika förväntningar, vilket är okej så länge som det arbetas med det gemensamma problemet och att förväntningarna förtydligas.

Beslut: Bedöm om nya beslut från till exempel politiker påverkar projektet. Bedöm vem som skulle kunna bestämma dessa beslut och om det är möjligt att kunna påverka dessa.

Utveckling: Ha kontinuerlig dialog om framsteg och utveckling. Även om det i perioder kanske inte händer så mycket nytt så är det också viktigt att berätta. Se till att alla aktörer i processen får möjlighet att yttra statusen för sina områden. Många deltar i den samskapande processen som privatpersoner eller som personer som frivilligt representanter för en förening. De kan lätt ge upp eller dra sig undan om de inte löpande blir informerade om projektets utveckling.

Det skall försäkras om transparens i projektets alla delar. Det ska tydligt framgå vad syftet är med projektets olika möten och aktiviteter. Det är viktigt att alla aktörer, även de aktörer som kanske bara är med i delar av projektet vet var i processen projektet är och vad nästa steg blir.

Processen: Transparens är viktigt under hela processen för att skapa engagemang, tillit och utveckling hos alla deltagare. Alla ska veta var i processen man befinner sig och vad syftet är. Det ska också skapas transparens kring respektive aktörs motiv. Gör man det så uppnås förståelse och respekt för varandra och det skapas grogrund för ett positivt samarbete. De involverade aktörerna ska inte känna att det finns en dold dagordning eller att deras bidrag och deltagande inte är relevant. Det ska alltid vara tydligt för alla deltagare vad nästa steg är, vem som kan kontaktas och hur processen förväntas att bli. Det ska också tydliggöras om något inte går som planerat eller om det är osäkerhet inför nästa steg.

Aktiviteter: Vid respektive aktivitet ska det användas extra resurser för att skapa transparens om syftet. Det skall tydligt framgå vid inbjudningar och under själva aktiviteten. Det kan komma nya aktörer in i processen som endast deltar i enskilda aktiviteter. Det är viktigt att de förstår helheten i projektet och syftet med den enskilda aktiviteten. När det samskapas så intar kommunen en ny roll och det kan vara nödvändigt kontinuerligt påtala detta då många aktörer förväntar sig att se kommunen utifrån den vanliga myndighetsrollen. Transparens är viktigt för att mobilisera aktörers resurser och kunskap i respektive aktivitet.

Det är avgörande för ett bra samskapandeprojekt att det skapas ett positivt engagemang där alla aktörer bidrar. Det skapas t.ex. genom att man tidigt i processen involverar aktörer som är med och formar projektet utifrån sina motiv och intressen. Beslutsrätt och ansvar ska fördelas tidigt.

Tydliggör ramar, möjligheter och förväntningar: För att skapa ett bra engagemang hos alla deltagare är det avgörande att de får komma till tals, involveras och har möjlighet till att påverka processen. Ramarna för projektet ska vara tydliga, på så sätt skapas en förståelse över vilka möjligheter aktörerna har för att utveckla och påverka projektet. Engagemanget är beroende av att förväntningar stäms av och att det existerar en tydlig dialog om allt i projektet. Man ska agera på idéer och önskemål som kommer ifrån aktörer och om en idé inte kan genomföras är det viktigt att man ger en förklaring till varför. Engagemanget kan snabbt hotas om aktörer inte förstår syftet, inte blir hörda eller inte känner till nästa steg i processen.

Sök engagemang: Erfarenheter från pilotfallen visar att det är en bra idé att söka engagemang där det redan existerar. Det kan vara genom att involvera medborgarföreningar, scoutklubbar, byföreningar m.m. och skapa ett intresse för projektet. Om en målgrupp av medborgare på förväg samlat till ett medborgarmöte så kan det vara en möjlighet till att få en första dialog där. På det sättet kan man skapa ett engagemang och involvering hos aktörer som omedelbart inte kommer att delta i projektet. Det är viktigt att möta aktörerna på hemmaplan och att visa ett intresse och respekt för deras motiv, intressen, och värderingar. Det ger dels en stor kunskap till projektgruppen samtidigt som det skapar engagemang hos aktörerna. Erfarenheterna från pilotfallen är att en landsort med en bra sammanhållning är lättare att få engagerade än en landsort utan sammanhållning.

Om någon av de involverade aktörerna har ett stort engagemang i ett särskilt ämne eller område så bör man överväga om det är möjligt att forma projektet mer utifrån den riktning där engagemanget finns. Det kommer att stärka aktiviteterna och projektet. Ett exempel kan vara att man har planerat att genomföra ett möte i ett församlingshus men en aktör hellre vill att mötet hålls i den nya skolan eller den nya konsthallen. Här är det viktigt att följa aktörers önskemål och lokala krafter som kommer fram i respektive aktivitet.

Genom att involvera aktörer och stärka deras engagemang så finns det ofta bra möjligheter till att de engagerar andra aktörer som kommunen själva har svårt att nå.

Process

Internt klarläggande genomförs. En situationsanalys skapas. Mål, ramar, och förväntningar tydliggörs och de första aktörerna definieras.

I steg ett fattas ett internt klarläggande för projektet. Detta beslut har en betydande inverkan på hur arbetet genomförs under resten av projektet. Det finns ett behov av att förtydliga var projektet har sitt ursprung. Är det definierat av politiker, offentlig sektor, medborgare, företag eller regeringen? Hur specifikt är målet för projektet? Och hur öppet är det för att kunna ändras eller formas under processen? Detta har betydelse i förhållande till vilken typ av samskapande som kan genomföras. Det har också betydelse för hur aktörer ska involveras.

En situationsanalys ska genomföras där man startar med att definiera vilket område som det ska arbetas med, vilka möjligheter som finns, vilka lagar som stödjer, kräver eller begränsar samt även om det finns någon tidigare historia kring området (t.ex. goda erfarenheter från liknande projekt eller tvister mellan eventuella aktörer etc.). En situationsanalys behandlar också kunskap om de aktörer/områden som projektet avser. Det är till exempel viktigt att veta om kommunen precis har stängt en skola i det samhället där medborgarna ska involveras i ett nytt projekt.

Man måste också bedöma om det kan samskapas i projektet och vad det kan samskapas om. Här ska ramarna och villkoren undersökas. Viss del av projektet kan vara bestämt av politiken, till exempel målet, men vägen mot målet kan man samskapa om. Ibland är det ett mer öppnet mål (till exempel att minska koldioxid i en kommun) här är ramarna mer fria och involveringen kommer att vara annorlunda.

I denna fas ska man också arbeta med roller. Vilken roll ska kommunen ha? Kommer kommunen att styra hela projektet och vara med hela vägen, eller kommer man endast att sätta igång aktörerna och sedan dra sig undan?

I detta steg startar man också med att definiera de första aktörerna som antingen ska med i projektgruppen eller användas som källor till kunskap.

Externt klarläggande genomförs. Aktörer involveras och man söker efter ny kunskap. Projekt och mål omvärderas. Gemensam utmaning definieras. Gemensam vilja att samskapa samt att arbetet sker enligt principerna klargörs. Olika motiv behandlas. Kunskap- och kompetensbrist definieras.

I steg två skapas en extern översikt genom att involvera olika aktörer som bidrar med kunskap. Här kan intervjuer genomföras (grupper och enskilda), fokusgrupper startas, frågeformulär utformas, etc. Det är viktigt att möta aktörerna på hemmaplan så att de känner sig bekväma och vill öppna sig. Det kan ske i föreningar som de redan är medlemmar i, i sitt eget hem, på deras arbesplats eller i bygdegården.

Aktörerna kan med fördel användas för att hjälpa till med att definiera nya aktörer och ny kunskap som inte har undersökts. På det sättet söker man av området brett och kommunen begränsas inte av sin egen kunskap om vem som bör involveras. Som utgångspunkt ska kunskapsinsamlingen avslutas först när ingen ny kunskap kommer fram från involveringen.

Efter att ha samlat in kunskaper från olika aktörer måste man bedöma om det finns ett gemensamt problem och en gemensam vilja att arbeta med den här problemställningen. Därefter sammansätts en projektgrupp och de olika motiven för deltagande och det gemensamma målet bestäms. Arbetet för att hitta vilka kunskaper och kompetenser som saknas görs gemensamt.

Detta steg kan ta tid, men den kunskap som skapas och samarbetet som etableras är mycket användbara och viktiga för resten av processen.

Gemensam kunskap skapas och kunskap görs tillgänglig för alla. Gemensamma mål beslutas. Aktiviteter planeras tillsammans och eventuellt tar man in nya aktörer och ny kunskap.

I steg tre skapas en gemensam kunskap mellan alla involverade aktörer. Om kommunen har varit mest drivande i att samla kunskap i steg ett och två så är det avgörande att man delar på detta nu. De involverade aktörerna träffas och gemensamt diskuterar de det gemensamma målet och olika motiv som eventuellt finns. Det är ett konstant och öppet fokus på vad det kan samskapas om. Aktiviteterna i detta steget beror mycket på vad som har gjorts i tidigare steg.

Tillsammans planeras insatser och aktiviteter där det tydligt definieras vem som tar vilken roll, syftet med aktiviteten samt hur den följs upp.

Det är viktigt att det skapas en stabil och öppen process där nya aktörer och kunskaper ges möjlighet att till projektets utveckling.

Planerade aktiviteter utförs. Projektets riktning, framsteg och mål ses över. Nya aktörer kan eventuellt involveras.

I steg fyra genomförs planerade insatser och aktiviteter. Projektets riktning ska säkerställas och bedömas. Det är avgörande att bedöma om det fortfarande är meningsfullt att arbeta för det gemensamma målet eller om målet behöver omvärderas med bakgrund av ny kunskap och erfarenhet.

I det här steget kan också nya aktörer involveras, vilka kan driva projektet i en ny riktning. Det kan därför finnas behov för att gå några steg tillbaka i processen för att exempelvis diskutera motiv, värderingar och det gemensamma målet. Det ska även bedömas om det finns behov av mer/ny kunskap.

Utvärdering av om det gemensamma problemet är löst. Utvärdering av processen och samskapandet som metod. Spridning av resultat och bedömning av nya möjligheter.

I detta steg utvärderas projektet tillsammans med de involverade aktörerna. Det bedöms om det gemensamma problemet är löst och vilket resultat som uppnåtts. Det ska också bedömas om ett bättre eller annat resultat har uppnåtts till följd av att man arbetat med samskapande som metod. Bedöm om det har skapat ett mervärde och vad det isåfall är.

Utvärderingen ska också bedöma hur resultaten kan spridas och användas av andra. I det enskilda projektet kan det ha använts mycket tid och resurser. Bedöm om ett liknande projekt kan genomföras med andra aktörer inom ett annat område där alla erfarenheter från det första projektet kan används för att underlätta eller snabba på ett genomförande.

Utvärdera vilken kunskap som kan tas med till andra samskapandeprojekt. Bedöm vad som fungerade bra och vad som var en utmaning och vad man kan lära av det. Man måste också bedöma om det under processen kom fram nya projekt, ideér eller möjligheter som man fortsättningsvis ska arbeta vidare med.

Fokusera också på hur de involverade aktörerna arbetar vidare. De kan eventuellt involveras för att sprida resultat och sätta igång andra aktörer att starta upp liknande projekt. En del kanske önskar att arbeta vidare i ett annat projekt. Diskutera avslutet av det aktuella projektet samtidigt som ni pratar om starten av ett nytt.

Praktiskt verktyg

För att avgöra vilken roll kommunen har i ett samskapande projekt och om rollen bör ändras i takt med processens utveckling så kan man utgå ifrån fyra olika typer av samskapande som Lektor Jens Ulrich har tagit fram.

Jens Ulrich har utvecklat en bra typologi för samskapande som innehåller två axlar. På den ena axeln bedöms om resultatet av projektet är förutsägbart eller oförutsägbart. Den handlar om kommunens vilja att släppa styrningen av processen och målet. Den andra axeln bedömer om det är kommunen eller medborgarna / företagen / det civila samhället, som är nyckelaktör. De två axlarna beskriver totalt fyra fält och därmed fyra typer av samskapande:

Styrande samskapande
Likvärdigt samskapande
Faciliterande samskapande
Ansvarigt samskapande

Det är skillnad på vilken roll kommunen har i varje typ av samskapande. Det är därför viktigt att bedöma innan projektet startar om innehållet och de ramar som gäller passar för den typ av samskapande och roll som kommunen önskar att ha.

Om kommunen till exempel vill genomföra ett likvärdigt eller faciliterande samskapande men redan har uppsatta mål, planerad process och fasta ramar från till exempel politisk sida så kommer de aktörer som involveras att bli lovade mer beslutsrätt och medbestämmande än vad som kan genomföras.

Det är möjligt att gå från en typ av samskapande till en annan under projektet. Till exempel kan kommunen till en början vara mycket styrande men önskan är att en medborgargrupp eller annan aktör ska ta över kontrollen. Det är viktigt att lyfta det redan i starten av projektet och att kommunen har en öppen och ärlig dialog med aktörerna om vilken typ av samskapande som man arbetar med.

Läs mer om de olika typerna av medskapande i Jens Ulrichs typologi Samskabelse_en_typologi

När det samskapas är det viktigt att aktörerna känner till ramarna för vad det samskapas om samt vad det inte kan samskapas om. Man kan då använda denna uppdelning av faser för att bedöma vilken nivå som det bjuds in till för att samskapa i.

Denna bedömning görs i starten av projektet för att tydliggöra aktörernas möjligheter och för att stämma av förväntningarna för processen och målet med aktörerna. Lektor Jens Ulrich arbetar med tre faser i en samskapandeprocess.

Samskapande kring kärnuppgiften
Samskapande kring utveckling av nya lösningar
Samskapande kring utförande

Vid samskapande om kärnuppgiften bjuds aktörer in för att definiera vilka uppgifter kommunen ska lösa. Vid samskapande om utveckling av uppgifter är kärnuppgiften redan bestämd av kommunen men det bjuds in för att samskapa om att utveckla en ny lösning för att nå målet i kärnuppgiften. När det samskapas om utförandet av uppgifterna er både kärnuppgiften och lösningen definierad innan men det bjuds in för att samskapa om själva arbetet, alltså vem som ska lösa uppdraget

Läs mer om de tre faserna i Jens Ulrichs artikel här "Hvornår giver samskabelse mening?"

Till följd av Aalborgs Universitets studie av pilotfallen i Samskapande Grön Omställning har Professor Ellen Christiansen utvecklat en beslutstrappa som beskriver olika steg för medborgarnas beslutsförlopp.

Trappan kan användas för att bedöma vilken kunskap det finns behov för i respektive steg, vilken roll kommunen bör ha för att stötta medborgarna bäst och vilka aktörer som skall vara centrala vid olika tidpunkter. Checklistan bygger på ett antagande om att medborgarnas intresse för grön omställning är kortvarig, konkret och begränsad till här-och-nu möjligheter. Detta antagande är utvecklat och byggt på kunskapsutväxling från SGO projektet i samband med workshops, studiebesök samt forskning som publicerats i erkända vetenskapliga tidskrifter. Se mer i dokumentet

Se beslutstrappan och fördjupningen av den här:AAU_Borgernes beslutningsfaser

Från arbetet med de fyra pilotfallen är erfarenheten att vissa aktörer är viktiga ingångar för att involvera nya aktörer. Dessa aktörer kallas för ambassadörer eftersom de bidrar till att driva projektet i en positiv riktning. De kan till exempel hjälpa till att komma i kontakt med nya aktörer som kommunen själv har svårt att nå.

Erfarenheter från pilotfallen visar att ambassadörer är viktiga för att samskapa och för att nå ut till nya aktörer.

Det kan vara skillnad på vilka som är ambassadörer, i pilotfallen har vi sett exempel på följande:

En medborgare som kör Tesla och brinner för grön transport och för att sprida kunskap
En privat förening som i förväg arbetar för samma sak (öka användning av solenergi)
En tidigare affärsman på en landsort som har god kontakt med ortens medborgare och involverar dem i energirådgivningar
En grupp av medborgare/grannar som är intresserade av samma sak
En VVS:are som hjälper till med kontakter och kunskaper om tidigare samt nuvarande ägare av oljepannor
En sotare som bidrog med kunskap och kontakt med ägare av oljepannor
Ordförande/kvinna för bygdeförening
Ordförande för ett galleri i en mindre landsort

Detta är bara några av de ambassadörer vi har haft nytta av i pilotfallen. Gemensamt för dem är att de har ett stort engagemang och driv för att bidra med ny kunskap och involvera nya aktörer.

Ett praktiskt råd utifrån dessa erfarenheter är därför att speciellt under metodens första två steg försöka gå ut brett och leta efter att involvera aktörer som kan bidra med ingångar till nya aktörer. Ofta finns aktörerna på andra ställen än vad man kanske trott innan arbetet startades upp. Försök att lägga fokus på dem som har ett stort engagemang, det engagemanget kan man försöka stötta sig på samt till viss del eventuellt försöka driva projektets inriktning utifrån. Detta ska man naturligtvis bara göra om det är värdefullt i förhållande till mål, ramar samt förväntningar från andra aktörer.

I de fyra pilotfallen har det testats och utförts olika aktiviteter och möten för att involvera medborgare, aktörer och andra deltagare i den samskapande processen.

Beroende på var i processen projektet är så kommer olika aktiviteter att vara användbara. I dokumentet nedan visas vilka möten och aktiviteter som har utförts i respektive pilotfall samt mötenas syften och erfarenheter.

Läs om aktiviteterna här: Mötestyper Mødetyper

Vid uppstarten av ett samskapande projekt är ett bra råd att göra en intressentanalys. En sån analys känns igen från klassisk projektledning och många typer av intressentanalyser kan vara användbara här.

Syftet med att göra en intressentanalys i ett samskapande projekt är att få en överblick över vilka aktörer som är viktiga att involvera först, vilken roll och intressen de förväntas ha samt vad de kan bidra med i projektet. Det är dock avgörande för samskapandeprocessen att analysen är dynamisk och kontinuerligt utvärderas genom hela processen.

Nedan visas ett exempel på den intressentanalys som använts i de fyra pilotfallen. Det första dokumentet innehåller en tom mall. Det andra dokumentet innehåller en ifylld mall från uppstarten av processen för pilotfallet ”skrota oljepannan”

Institutionen för kommunikation på Aalborgs Universitet har utvecklat några reflektionsverktyg som kan användas vid uppstarten av ett samskapandeprojekt för att bedöma kommunens och medborgarnas roller. Verktyget kan också användas för att bedöma medborgarnas inflytande och vilken kunskap som är avgörande vid olika tidpunkter.

Se alla verktyg för klargörande av olika roller här: Fra AAU_modeller til afklaring af roller, AAU oktober 2018

Cases

Tillsammans

Grön omställing -samskapande visar vägen

Principer

Process

Praktiskt verktyg

Skrot oliefyr

Solenergi

Mål og Spar

Køretøj

Grön omställing
-samskapande visar vägen